magiskt men tragiskt

jag har kommit på att jag borde sluta hoppas på att bra saker ska inträffa, man blir ändå bara besviken. Idag hoppades jag på att få sluta kvart i 11. Men nej, vi va tvungna att ha vår håltimme. Dessutom så hade jag räknat fel så den va inte alls 3 och en halv timme, den va 4 och en halv timme. Usch 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0